Har tänkt på en sak hos kompisar generellt medan jag läste en text till skolan. "Riktiga vänner" kan nästan genom bara att uttrycka någonting utan ord beskriva vad den vill för den andre. 
Indexikalitet skulle det kallas. Samtal mellan människor baserar sig ofta på en mängd outtalade bakgrundsantagnaden. Jag läste sedan en artikel där en sociolog vid namn Garfinkel klargjorde att gäller detta i särskilt hög grad dialogen mellan vänner: ”Man behöver bara lyssna till vad som faktiskt sägs mellan två nära vänner för att inse att orden förmedlar oändligt mycket mer än vad de skulle ge sken av”. Man behöver som vänner helt enkelt inte säga allt man menar – det förstås ändå, mellan raderna.

Han skriver även att "För att förstå djupet i människors konversation måste man av denna anledning, som redan påpekats ovan, vara väl inskolad i den miljö som studeras". Alltså att man måste vara nära vänner som har erfarenheter tillsammans för att indexikaliteten ska fungera. Man måste känna varandra bra och veta vilka uttryck som hör till vilken känsla hos varandra. Mer exempel är väl vad talaren har för syften, omständigheterna kring yttrandet, hur yttrandet faller i relation till tidigare yttranden, relationen mellan talare och åhörare, och så vidare. Det är just den typ av information forskaren forskar inom då hen lär känna en miljö, och den gör det möjligt att klargöra vad som sägs mellan raderna. 

Detta var bara en tanke som slog mig som var väldigt intressant. Nästan en förklaring till vad som menas med "på vilket plan känner man varandra?", som "riktiga vänner"? Inte bara vänner utan i övriga relationer också. Kan vara med pojkvännen, mamma, pappa, bror, syster osv. Själv vet jag vilka personer jag kan läsa av innan de sagt någonting till vilka personer jag inte kan göra det med. Är det när man kan göra det som "en verklig relation uppstår"? eller ligger det andra faktorer bakom också. Personen/personerna kanske bara är inåtvända eller svåra att läsa av generellt..det betyder ju då inte heller att ni har en sämre relation för det. 

Vissa personer jag känner är det väldigt enkelt att läsa av vad de menar när de säger någonting (vad de menar EGENTLIGEN, om de har sagt någonting annat). Eller helt enkelt när de inte säger någonting utan visar med uttryck, gester eller rörelser och förmedlar ett budskap som jag kan förstå. Det kan också vara en intern grej mellan personer, så fort man gör en speciell rörelse betyder det någonting annat som den andra personen fortfarande förstår även om inga ord har blivit uttalade. Vi läser just nu om bland annat symbolisk interaktionism som också är liknande detta. Vi uttrycker oss med gester, kroppsspråk och rörelser när vi inte har samma spåk att tala med varandra till exempel. Detta kan göra det enklare att förstå varann. Som vårt arbete vi skriver om nu, romer som tigger i sverige. Vi har observerat och tagit med mycket bakgrundfakta om detta och just symbolisk interaktionism är en viktig del i kommunikationen med människor. 

Såhär mycket har jag nog aldrig skrivit i ett inlägg, bara i uppsatser.. Så ett litet smakprov på hur jag arbetar hemma när jag är mer "seriös" i mitt skrivande.. hehe