Jag är rädd för att drunkna, usch det vore nog det hemskaste sättet att dö på tror jag.. annars skulle det väl vara hängning eller något. men varför snacka om det? jag är också rädd för mörker, hehe ja det är sant! hatar verkligen att gå ner i källaren på kvällen/natten alldelse själv, men jag brukar tänka för mig själv att bara gåååå så kommer du härifrån snabbare, ja så tänker jag. något djur jag är rädd för.. hm, nja, eller såklart att om man står öga mot öga med ett lejon skulle ju man självklart vara rädd men.. annars äcklas jag väääldigt mycket av sniglar eller slemmiga saker, euuuw.
sen är det ju en grej, haha lite komiskt, för er som kommer ihåg detta. det var nog till och med i början av förra året, då när jag skulle sova så tyckte jag alltid att det stod en vit dam vid min bokhylla, ALLTID. jag kunde verkligen inte kolla på henne, jag sov alltid med ryggen mot, (hemlis: det gör jag fortfarande) det känns liksom inte säkert att ligga åt andra hållet på något sätt.. gud vad jag plågades av detta, jag skakade när jag skulle gå och lägga mig och hade alltid dörren öppen, fall i fall jag är tvungen att fly ut. haha jaa.. det lite konstigare var ju att några dagar efter så kommer anton in i mitt rum och frågar mig: är detta ditt amanda? för mamma säger att det inte är hennes och att hon aldrig sett det innan. I handen hade han ett smycke, halsband tror jag, fast utan kedja då.. nää jag kände inte igen det. så jag fråga, vart hittade du det?
så säger anton, det satt fast i taket i datarummet?! då börjar man ju bli liiiite sådär hmm... men det läskigaste med det var att just den natten drömde jag om vita damen, och hon hade på sig halskedjan med smycket på sig!
rikigt skumt måste jag säga, så det var en sak jag var rädd för. smycket har jag faktiskt kvar i mitt rum, det ligger på hyllan som vita damen stod framför innan, ända sen jag la det där har hon inte synts till..... buuuuu (haha spökhistorier alltså)
men seriöst, jag tror faktiskt på spöken, helt ärligt!