detta blir svårt. okej, man kan bortse från alla förälskelser man hade när man var liten. men först måste jag bara berätta en liten grej, min allra första kärlek var till en kille på dagis, han hette Tony. De flesta vet nog inte detta, hehe. Jag lyssnade en gång på ett band pappa hade spelat in när jag och han berättar hur mycket vi gillar varandra. såå gulligt!
men till det lite mer allvaret, min "riktiga" första som jag blev tillsammans med vet nog de flesta om. vi var tillsammans 1 år och 22 dagar innan det tog slut en novemberdag. i början var jag väl lyckligast på jorden men man kan säga att vi gled isär. jag kände det faktiskt på mig flera månader att detta inte skulle hålla jättelänge. men tanken bara jag försökte skjuta iväg. så det var därför det blev som det blev.
jag tror inte det är någon som ens anar vad jag gick igenom under ungefär tre veckor. en gång funderade jag till och med på att hoppa ut genom fönstret! men så dum var jag inte sån tur va.
mina vänner var iallafall där och stöttade mig, även om det var jättesvårt att komma tillbaka till skolan när hans bror går i min klass. ja tack iallafall för det ♥
men man går vidare, blir förälskad på nytt och fortsätter leva kan man säga. hoppas det händer mig snart.

ni anar inte hur länge jag satt med denna texten